Kära vänner, bästa finländare!

Jag är glad att vara tillsammans med er alla här på Musikhuset idag  –  inte långt från riksdagshuset, centrumbiblioteket Ode, Medborgartorget och Nationalmuseet.

I en demokrati är valtider en tid med betoning på frihet. Det är fritt fram att föra fram åsikter. Fritt fram att komma med förslag om nationens framtid. Fritt fram att delta i debatter.

Vi som ställer upp i valet lägger fram våra synpunkter, våra erfarenheter och vår livshållning till allas påseende och begrundan.

Fria val är ett privilegium vars värde vi finländare mycket väl har insett under hela vår tid som självständig nation. Och i dagens värld har rätten att själv kunna välja fritt blivit ett allt större privilegium.

Vägen hit till Musikhuset har gått via många sommarevenemang, kommuncentra, medborgartorg och bensinmackar. Vi har samlat in anhängarkort på torget i Pelkosenniemi och vid bensinmacken i Pello, skördefesten i Kiipula och höstmarknaden i Röölä, i Saluhallen i Åbo och på Hagnäs torg – på hundratals platser runtom i landet.

Ni har redan nu lagt ner otaliga timmar frivilligarbete på det kommande presidentvalet. Hjärtligt tack till er alla – många är här idag – som har samlat in och fyllt i anhängarkort. Tack vare ert frivilligarbete och er aktiva insats har ni än en gång fått demokratin att fungera i en värld, där fungerande demokratier inte är regel utan snarare undantag! Ett stort tack för ert arbete. Republiken har talat.

Bästa vänner,

Vi lever i en stor brytningstid. Inte heller här i Europa har vi längre kvar samma säkerhetsordning som vi hade vant oss vid efter kalla krigets slut. Vi är på väg in i en ny världsordning, vars struktur kommer att klarna först när krigsdammet har lagt sig.

Inom de närmaste åren blir presidentens centrala roll i ledningen för vår utrikes- och säkerhetspolitik helt klart allt viktigare. Finländarna har rätt att förvänta sig att presidenten visar prov på ett tydligt och säkert ledarskap på utrikespolitikens område. Kriget i Europa är något som i hög grad berör också Finlands säkerhet. 

Nu när valkampanjerna sätter igång undrar många ett hurdant presidentval vårt land  kommer att få uppleva efter nyår. Själv ser jag fram emot det med stor tillförsikt. Bland kandidaterna som ställer upp finns förmåga att analysera geopolitiska omvälvningar. Det finns erfarenheter av regeringsansvar under coronakrisen och Rysslands anfallskrig. Det finns kunnande i fråga om landets försörjningsberedskap. Det finns synpunkter på Europeiska Unionens utveckling. Och kunskap om Ukrainas kultur och historia.

Vi kommer att behöva allt detta. Min erfarenhet från tidigare presidentval säger mig att  också presidentkandidaterna hinner lära sig mycket av varandra. Debatten inför valet är viktig för alla – där avgörs Finlands nyorientering, nationens förmåga att agera sig i en tid av förändring och att samtidigt förnya sig utan att ge avkall på säkerheten.

I egenskap av utrikesminister var jag med om att påverka läget i den avgörande stund då hela Finlands stresstålighet och enighet ställdes på prov –  i samband med vår ansökan om medlemskap i Nato våren 2022. Tisdagen den 17 maj 2022  gav siffrorna på riksdagens ljustavla besked: 188 för, 8 mot och 3 frånvarande. Därmed var vår Nato-lösning klar. Men beslutet föregicks av otaliga diskussioner, information som delades, av diskussioner i riksdagens utskott och i riksdagsgrupperna – och av otaliga möten med medborgare. I allvarets stund uppstod ett brett samförstånd genom diskussion.  

I en demokrati finns det rum för olika tankar och åsikter. Oenighet är ingenting som man behöver vara rädd för – däremot är det allt skäl att vara rädd för ett Finland som saknar redskap för att handskas med att åsikter kan går isär, och folk vänder sig inåt, drar sig undan och surnar till, hånar varandra, mobbar varandra eller tar till hatprat. Vi behöver metoder för att mötas, lyssna på varandra, gå i dialog med varandra.

För att vi gemensamt ska kunna nå fram till bästa möjliga lösningar också ifråga om vår säkerhet, måste vi kunna slå oss ner vid ett och samma bord: lyssna på och samtala med varandra och mötas som medmänniskor.

Bästa vänner,

Vår nästa president tillträder sitt ämbete den första dagen i den månad som följer på valet av president  – blir det två valomgångar, betyder det att det blir den 1 mars 2024. Det kommer att finnas en hel del att ta itu med:

Finlands utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelse samt en försvarspolitisk redogörelse om förhållandena i Nato-Finland i samråd med statsrådet och riksdagen kommer att kräva mycket uppmärksamhet.

Natos försvarsplanering och blivande kommandocentralstruktur samt vårt deltagande i gemensam Nato-verksamhet kräver att vi tar ställning till planerna.  

Vi förhandlar som bäst med Förenta staterna om ett nytt försvarssamarbetsavtal, DCA.

Vårt försvars- och säkerhetspolitiska samarbete med Sverige och de övriga nordiska länderna samt de bilaterala relationerna till centrala europeiska allierade fördjupas.  

EU utvecklas mot ett starkare utrikes- och säkerhetspolitiskt och geopolitiskt aktörskap.

Finland blir ordförande för OSSE 2025 – 50 år efter Helsingforsdeklarationen. Det behövs nya tankar kring hur säkerheten i Europa ska garanteras.

Som vi vet strandade vårt förra försök att bli medlem i FN:s säkerhetsråd. Det yppar sig ett viktigt tillfälle att presentera oss själva och våra tankar kring en reform av FN år 2028, när det väljs in nya medlemmar i säkerhetsrådet för 2029-2030. Då kandiderar Finland på nytt.

En regelbaserad internationell världsordning är alltid ett klart bättre alternativ, också för Finland.

Och framför allt: vi måstes stödja Ukraina i kriget mot den ryska invasionen, och samtidigt eftersträva en hållbar fred som tryggar Ukrainas rättigheter och sätter stopp för den ryska aggressionen.

Den här to do-listan visar att det inte handlar om ett jobb man kommer in i så småningom. Nej, den nyvalda presidenten måste nog kavla upp ärmarna redan första dagen.

Bästa vänner,

Det finns en del personer i vårt land som verkar tro att man kan glömma vår geografi i och med att vi gått med i Nato. Så är det inte. När jag efter Rysslands invasion av Ukraina  i egenskap av utrikesminister deltog i både EU:s och Natos utrikesministermöten, lyssnade alla särskilt uppmärksamt på oss varje gång det handlade om en bedömning av vårt östra grannland. Vi befinner oss i en position där vår kunskap och våra tankar påverkar beslutsfattandet både inom EU och Nato gällande Ryssland.

Vi har nu och i framtiden en 1340 kilometer lång gräns med Ryssland. Den kommer inte att försvinna. Och till den del det hänger på oss, kommer den gränsen att förbli fredlig  även i framtiden. Hälften av Natos gräns med Ryssland är finsk.

När vi anslöt oss till Europeiska Unionen år 1995 innebar det samtidigt ett säkerhetspolitiskt beslut. Vi har varit ett av de medlemsländer som har eftersträvat en systematisk utveckling av EU:s utrikes- och säkerhetspolitiska dimension.

Men det var först när Ryssland anföll Ukraina i februari 2022 som EU vaknade upp – först då fattade vi beslut om gemensamma sanktioner och tog i bruk EU:s monetära fond för att förse Ukraina med vapen.  EU är också berett att ta en aktiv roll i återuppbyggnaden av Ukraina. Det är ett EU som vi har allt skäl att vara stolta över. Men farten får inte bromsa in, och vår enighet får inte krackelera. En skärpt utrikes- och säkerhetspolitik från EU:s sida  är också på Finlands ansvar.

Som medlemmar i Nato har vi förbundit oss vid Natos 360 graders perspektiv – fred för oss betyder fred från Natos östra front till Svarta havet och Medelhavet och i fråga om de transatlantiska relationerna och arktiska frågorna. Att Finlands östgräns är exceptionellt lång är Nato väl införstått med. Men samtidigt är det är viktigt att vi, i enlighet med våra resurser, också deltar i Natos gemensamma operationer till lands, till sjöss och i luften. Vi skulle ha nytta av en struktur där alla nordiska länder samlades under en och samma kommandocentral.

Vår egen väg in i Nato var kanske snabb – men den bromsades upp av hinder som Ungern och Turkiet lade i vår väg, och som var oönskade. Vi underströk också att hela Östersjöns säkerhet är i vågskålen  – vilket sprängningen av Nordstream-ledningen är ett bevis på.

Nu vädjar vi till Turkiet och Ungern att de ska låsa upp för ett svenskt Nato-medlemskap. Sverige är dessutom en viktig granne för oss i fråga om alla planer för Natos försvar av våra länder: varje dag som går förlorad är en onödig förlust, också med tanke på planeringen och utvecklingen av vårt gemensamma försvar.

Många undrar när det ska bli fred i Ukraina. Det lidande och de materiella skador kriget redan gett  upphov till är enorma redan nu. Enligt Världsbankens uppskattning uppgår kostnaderna för att bygga upp landet på nytt redan nu till inemot 400 miljarder euro. Summan stiger för varje dag som går.

Ukraina behöver nu allas vår solidaritet. Vårt medborgarsamhälle har aktiverat sig, och det finns hjälpcenter för Ukraina med livlig verksamhet i städer runtom i landet. Finland har tagit emot 50 000 ukrainska flyktingar, vi har ukrainska barn i våra skolor, vårt land skickar Ukraina militärt bistånd och är redo att  delta i återuppbyggnaden av Ukraina.

Freden bör vara rättvis. Den får inte bli sådan att det land som gick till anfall – Ryssland –  börjar smida planer på revansch och förbereder sig för nya strider. Det måste bli en fred som varaktigt tryggar Ukrainas säkerhet och integritet – vid behov med hjälp av  internationella säkerhetsgarantier. Ukraina bör få tillbaka de områden som ockuperats av Ryssland. Ukraina bör få krigsskadestånd för att reparera de skador landet har lidit. Rättvisan kräver också att de som gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser ställas inför rätta, eventuellt inför en internationell domstol.

Allt kommer inte att ske i en handvändning. I sista hand är det Ukraina självt som tar beslut om fredsförhandlingar och ett fredsavtal, när det blir dags. Det kanske blir det vid en tidpunkt då Ryssland redan har bytt ut sitt ledarskap, eller då kriget redan tagit en avgörande vändning.

Ukraina behöver och förtjänar fortsatt hjälp från vår sida. Det är viktigt att de avgöranden som tids nog görs kommer till i ett läge där Ukraina befinner sig i bästa möjliga förhandlingsposition.  Det kan vår hjälp bidra till.  

Och Ryssland, då? Jag har lagt märke till att våra dagars kremlologer har varit ovanligt tystlåtna på sista tiden. Det verkar än en gång vara svårt att sia om framtiden.

Så här tänker jag själv: under de senaste hundra åren har den ryska tsarens makt övergått till Lenin, så till Stalin och därefter till Chrusjtjov och via Brezjnev till Gorbatjov och till Jeltsin – och så till Putin.

Jag tippar att vi får en liknande vågrörelse under de kommande hundra åren. Det bästa vi kan göra är att ta vara på de stunder då samarbete är möjligt – som vi till exempel hade möjlighet till i fråga om skyddet av Östersjön.  Och låt oss avvisa Ryssland med beslutsamhet i tider då det uppträder aggressivt och i enlighet med en imperialistisk ideologi, som hotar både vår egen och hela Europas säkerhet.  

Bästa vänner,

Ingen fred varar för evigt – men också alla krig har ett slut.

Finlands president är också försvarsmaktens överbefälhavare. Finland är ett av de länder i Europa som förblev på alerten efter andra världskrigets slut, liksom också efter kalla krigets slut. Vi har förnyat våra vapensystem, sett till utbildningen av värnpliktiga, planerat vår beredskap och byggt befolkningsskydd.

Vid fronten i Ukraina ser vi att det finns många dimensioner i modern krigföring. Det äldsta lagret utgörs av ett ställningskrig enligt modell från andra, eller rentav första världskriget, medan den modernaste varianten handlar om cyber- och hybridkrigföring, drönare och underrättelseverksamhet med ny teknologi som alla ingår i ett precisionskrig.

Vi måste hela tiden tänka igenom vilka risker detta slags krigföring skulle innebära i trakterna kring Östersjön, ifall kriget i Ukraina skulle eskalera eller breda ut sig.  (POISTO)

Det är alltid bra att förbereda sig på det värsta. Och samtidigt arbeta på för att det inte ska inträffa, utan att det ska gå att hitta en fredlig lösning på kriser och konflikter. Både krig och fred kräver förberedelser. (POISTO)

Krig kräver förberedelser, men behövs också för att det ska bli fred. Finlands Natomedlemskap betyder inte att vi behöver ge avkall på vårt kunnande i fråga om att skapa fred i världen. Ett bra exempel på detta är Norge, vars rykte som fredsmedlare är välbekant överallt.

Bästa vänner,

När vi betraktar Rysslands invasion av Ukraina glömmer vi lätt att det också finns många andra olösta konflikter –  och att det till och med uppstår nya. Det har varit tungt att se strömmen av armeniska flyktingar på flykt undan krigshändelserna i Nagorno-Karabach. Och lika tungt att följa med de oavslutade konflikterna i Syrien, Jemen och Sudan.

Som utrikesminister var jag i tillfälle att vara värd för en syrisk delegation, som bestod av  kvinnor som företrädde olika sidor i konflikten. Efter diskussionen med dem var jag helt övertygad om att om det bara berodde på de här kvinnorna, så skulle det nog redan ha hittats en politisk lösning på den konflikten.

I dessa dagar vänds blickarna allt oftare mot Kina. Ryssland och Kina har var och en på sitt håll prövat Europeiska Unionens enighet. Så kommer det att vara också i fortsättningen.  

I många fall har vi i geo-ekonomins namn utlokaliserat både industriell produktion och miljöproblemen i anslutning till den till andra länder. Vi har blundat för människorättsproblem och usla arbetsförhållanden i produktionskedjorna. Samtidigt har vi byggt upp beroendeförhållanden som vi nu måste göra oss av med.

Europas beroende av energi och strategiska naturtillgångar som importeras från andra länder är inte bara ohållbart med tanke på vår säkerhet, utan också moraliskt och etiskt förkastligt.

Kinas långsiktiga strategi har varit att få västländerna beroende av kinesiska produktions- och värdekedjor. Europeiska Unionen har äntligen vaknat upp, och börjat fästa uppmärksamhet  vid till exempel den osunda prissättningen på kinesiska elbilar.  

Idag behöver vi beslutsamhet inom EU och samverkan inom internationell handelspolitik för att visa Kina var gränsen för sund konkurrens går. Samverkan med övriga demokratiska länder ett livsvillkor för att det arbetet ska lyckas. Ännu en uppgift för internationellt samarbete och internationella organisationer, med andra ord.

Förr brukade man säga att världen inte tar slut efter Moskva. Nu är det bra att komma ihåg att det också finns länder längre bort än Peking. Bruttonationalprodukten för hela den indo- pacifiska regionen, varav Kina bara utgör en del, uppgår till 60 procent av världens sammanlagda BNP. Så vi behöver också välfungerande samarbeten med Indien, Indonesien, Vietnam, Australien, Japan och Sydkorea.

Globalt ser vi nu nya samarbeten och allianser bildas. BRICS-samarbetet utvidgas och sätter sin prägel på den politiken internationellt. Europa måste bygga nya broar för att inte förvandlas till en observatör i frågan om den här utvecklingen.

Bästa vänner,

I säkerhetsfrågor kommer samarbetet med Förenta staterna också framöver att förbli en viktig hörnsten, både för Finland och Nato. Det är ett samarbete som ska fungera under alla förhållanden och med vilken amerikansk president som än väljs.

Samtidigt har vår handel med USA vuxit och den amerikanska marknaden öppnas allt mer för oss. Europa och USA har ett gemensamt intresse av att påskynda den gröna omställningen. Därför borde även samarbetet i de här frågorna löpa bättre och i en anda av fair play, på lika villkor och utan inslag av protektionism.  

I juni i år undertecknade jag och USA:s utrikesminister Anthony Blinken här i Helsingfors ett gemensamt uttalande om ett samarbete inom 6G mellan Finland och USA. Finland har en enorm potential inom ramen för samarbetet. Utrikesminister Blinken och jag diskuterade också vilka möjligheter och utmaningar den här tekniken för med sig med tanke på den nationella säkerheten.

Finlands president har en viktig roll även i fråga om att främja vår export och öppna dörrar för finska företag. När det ryska anfallskriget inleddes, lösgjorde vi oss i rekordfart från vårt beroende av ryska fossila bränslen.

Det ryska anfallskriget har påskyndat den gröna omställningen i hela Europa. Hos oss påskyndades bland annat investeringarna i vind- och solenergi samt planerna på en övergång till en vätgasbaserad ekonomi. I slutändan skymtar grönt stål och syntetiska bränslen.  

Finlands framtida välstånd baserar sig på energisäkerhet, en utsläppsfri industri och förnybara energikällor samt lagring av energi. Miljövänliga lösningar har blivit ett vinnande koncept för vår export. Den utsläppsfria energin ger varje finsk produkt en konkurrensfördel på världsmarknaden.

Bästa vänner,

Jag är nu valmansföreningens presidentkandidat i valet i januari 2024.

Presidenten är också en värdeledare, och bör känna sitt land och sitt folk. Det handlar inte bara om att känna finländarna vid fester och parader, utan framför allt sådana de är till vardags, och det från varje hörn i vårt land. Jag vet att alla finländare inte alltid är överens om allt. Men jag vet också att det går att diskutera med var och en – och att det går att göra det med aktning och ömsesidig respekt. Det skulle kunna vara varumärket för min period som Finlands president.

Bästa vänner,

Från Musikhuset, där vi nu befinner oss, beger vi oss idag på en resa vars slutliga mål avgörs på demokratisk väg.

Det är ett privilegium att få färdas i ert sällskap.

Vi lever i en brytningstid. Världen förändras i snabb takt, och vårt land bör inta sin plats i denna nya värld. I den världen ska det finnas en plats för var och en av oss.

Idag börjar vi arbetet på att sätta ny kurs för vårt land, och det är något som förenar oss här på Musikhuset idag. Oavsett om vi kommer från höger eller från vänster, eller från partiskalans mitt. Oavsett om vi varit med i politiken eller stått utanför. Det som förenar oss är viljan att bygga ett gott fosterland för var och en. Det ger oss styrka, glädje och inspiration.  

Om vi frågar vi oss själva och varandra hur det ska gå för vårt land i framtiden, kommer president Koivistos levnadsråd väl till pass för oss alla:  

”Om vi inte med säkerhet vet hur allt ska gå, låt oss då anta att allt kommer att gå väl.”

Den bästa framtiden skapar vi genom arbete och tillit till varandra. Så vi börjar här och nu.