Merete Mazzarella: Haavisto är en god lyssnare – också på svenska

På gästbloggen berättar författare Merete Mazzarella varför Pekka

För mig är det självklart att Pekka Haavisto är den kandidat som har den bästa och – genom att ha varit utrikesminister i Sanna Marins regering – den färskaste erfarenheten när det gäller de områden som presidenten kan påverka, nämligen utrikes- och säkerhetspolitiken. Detta är en åsikt som jag enligt en enkät av Taloustutkimus som Ilta-Sanomat publicerade strax efter jul delar med en majoritet av väljarna. Jag uppfattar honom som lugn, sansad, saklig och diplomatisk, men jag har också blivit imponerad av det civilkurage han visade när han trots hård kritik fick hem finländska kvinnor och barn från lägret al-Hol, där också anhöriga till IS-soldater internerats.

Personligen är jag inte helt bekväm med ordet ‘värdeledare’ men till presidentens roll hör förvisso att våga diskutera värderingar och kunna stå upp för sina egna. Pekka Haavisto har både i ord och handling visat att han verkligen tror på alla människors lika värde och tar avstånd från alla former av diskriminering. Att klimatfrågorna är viktiga för honom säger sig självt med tanke på hans många år som grön politiker. Av personer som arbetat nära honom har jag hört att hans arbetskapacitet är enorm och att han också förväntar sig mycket av sina medarbetare. Jag tror att människor växer av att man har förväntningar på dem.

Själv känner jag honom inte alls personligen, så jag kan inte bidra med några underhållande anekdoter. Men jag tror det var 2016 som vi i ett finlandssvenskt radioprogram diskuterade Finlands asylpolitik. Det här var efter att jag tillsammans med min författarkollega Monika Fagerholm hade initierat en kampanj som gick ut på att finländare i ett brev till statsminister Juha Sipilä protesterade mot Migris inte bara extremt restriktiva, utan ofta också godtyckliga beslut. Jag var arg, men Pekka Haavisto ställde sig förstående, till åtminstone en del, till mina synpunkter, men kom också med motargument. Programtiden tog slut, jag var fortfarande frustrerad men till min förvåning ringde Haavisto upp mig och vi fortsatte samtalet en stund. Vad jag därför av alldeles egen erfarenhet kan tillägga är att han är en god lyssnare – också på svenska!